här skall något bekännas.... det som skall sägas är ord från hjärtat men tack vare hjärnan blir det ett dolt medelande och skrivande till mig själv. jag mår inte alls bra, inte så som jag ser ut att må... en vecka extra hade gjort mitt liv till stor avslappnande lycka! att ha andvänt tiden jag ville använt hade gjort allt mycket klarare och ljusare. om jag inte var som jag var skulle jag inte behöva ligga här med en stor knut i magen och ett lässet hjärta. om sanningen inte stirrade mig upp i ansiktet nu skulle jag gråta, om inte alla såg på skulle jag mörda, om inte mitt liv, och framtid var här skulle jag dra. jag kan fly men jag känar inget på det. under denna text har jag en ända röst i mitt huvud som själv läser denna text.... det gör mig lässen att jag vet att denna person kommer lässa detta..... om jag inte redan viste att gråt inte löser mer än att ge mig ångest skulle jag fälla en tår. det jag döljer.... är mig själv.... det jag har som aldrig kommer att visas..........