vilket pussel med känslor
det gör ont i mig när jag tänker på dig. på dagarna kan jag tänka mig att jag klarar mig men så fort som mörkret faller känner jag hur ensam jag är och hur det svider. i min säng där du brukade ligga är det längre inte varmt, der är iskallt, lika iskall som jag måste låssas vara om dagarna. jag betermig som att det inte rör mig i ryggen allt som hänt, men varför gör jag det? mina vänner ställer upp och är hjälpsamma till tusen. dem försöker pussla ihop mitt brustna hjärta så är det för dem jag försöker vara stark. eller är det för dig. du är den jag vill ska vara lyckligt, den som ska få leva det liv som förkänas, du är värd att få leva, om jag bara leder dig till döden måste jag låta dig gå men det är inget jag vill. jag önskar att jag kunde sväva på vita moln som bara tar mig bort härifrån, till ett stället där inget kan på minna mig om dig eller till ett stället du mådde bra och kunde säga att du älskar mig och vill vara vid mig hela livet. ett stället där jag kunde känna dina kramar och dina kyssar och jag kunde aldrig göra dig besviken och jag själv skulle aldrig känna mig sviken. jag önskar att jag bara fick träffa dig. jag tror det skulle räcka, att bara få säga hej och umgås med mig. veta att du finns i mitt liv och inte tro att jag blir bortglömd i ditt. jag vill inte möta dig på stan på se att du unviker mig. jag har sett dig göra det med andra och jag måste säga att om jag blir som en av dem i dina ögon.. ja då har du sjukit djupt i mina! jag klär fortfarande upp mig för att jag hoppas på att träffa dig och du ska säga att jag är fin. jag saknar dig, kanske inte allt runt om men jag saknar dig! jag får återgå till mina vanliga rutiner. vänner, stallet, familjen, skolan, allt på en dag, flera gånger om. något jag alltid klarade förr men som du gjorde så svårt, ska min sorg gå över till illska. jag vet vad ajg har missat och vilka jag har dissat för att få vara med dig. jag har gjort så sjukt hemska saker mot dem jag älskar vilket jag aldrig har nämnt för dig jag var trygg hos dig och jag trodde jag var lycklig, jag var lycklig men rädd. innan jag mötte dig var jag mig själv, säker i mig själv men dock lite bunden till blyghet. du drog upp den linan och gjorde mig mycket starkare. det ända som höll mig tillbaka var du. och nu utan den tidigare linan och utan dig som en vägg jag kunde luta mig på vad gör jag nu? det känns som att jag är helt ensam i hela universum. jag saknar dig, jag gråter för dig, jag längtar efter dig, jag älska dig, jag vill höra dig, jag vill känna dig, jag vill skratta med dig, jag vet vem du är, vad du var, vad du blivit, vad du gjort mot mig, jag vet mer om dig än vad du själv vet, jag vet om de mörka sidorna som du kanske inte visste om att du hade, du har gjort mig stark, du har gjort mig modig, du har gjort mig erfaren, du har lärt mig att älska, du har gjort mig arg, du har gjort mig glad, du har grjort mig sårbar.. en känsla jag nästan aldrig har kännt. jag skakar och gråter när jag tänker på dig. jag är nervös när jag ska träffa dig. jag blir besviken när du inte hör av dig. jag saknar dig.. mina vänner är underbara. en efter en bygger dem upp mig, den ena är peppande, den andra kan jag gråta till, den andra kan jag försvinna med, den andra kan jag vara arg till, den andra kan jag alltid ringa till på natten, den är underbara. men det var även du. jag måste tacka dig. du gav mig så mycket då och förstå hur stark jag kommer att vara när jag vågar resa mig upp och har förstått att du och jag inte längre är vi men jag är jag och det är tack vare dig. du har gjort min dag hur länge som helst, tack för allt, tack för det du gjort du har gjort mig till en starkare och gladare efter att jag gråtit klart på nätterna kommer jag se hur solen skiner och hur stjärnorna tindrar klart, klara färdiga gå jag ger dig ett nytt liv. tack! klara färdiga gå för mig och mitt liv.. tack nu är jag inte meningslös tack. tack. T.A.C.K.! smile because you're worth it! love you, miss you, getting over you, i love you my friend, thank you! 
Kommentarer
Trackback
